This is the life – det finns inget vi kan göra.

Redan vid de första takterna kan jag höra din röst. Den varma och trygga känslan den gav mig är oersättlig. Det pirrar fortfarande i magen när jag hör låten men lika fort slås fjärilarna i magen ned av en stor tung sten som fyller min kropp. Jag kan fortfarande se dig sitta och sjunga för mig. Du hade ingen sångröst direkt, det lät lite mera som en dörr där gångjärnen blivit lite på åren men det var så fint ändå. Den tiden jag var med dig var som att springa runt på små rosa moln. Inget annat existerade och inga problem fanns i min värld.

Låten som brukade få mina fjärliar att flyga runt och runt i magen på mig får mig nu att fälla tårar. Den får mig att känna att ingen någonsin kan få mig att må dåligt men i samma stund ger den mig den där stenen i magen. Stenen som säger att det är mitt fel att det hände och att det kunde varit annorlunda om jag bara orkat ett litet tag till. Men jag vet att jag inte kunde ha förhindrat det som hände med dig. Det var Guds vilja. Hur man nu kan vilja något sådant.

Det är en låt som får alla att skratta och dansa runt. Det gör inte jag längre. Jag vill så gärna men fötterna vill inte röra sig de står helt still och skuldkänslorna och sorgen slår ner mig till golvet.

Låtens namn borde få mig att förstå att jag inte behöver känna skuld. För ”This is the Life” och det är så det kommer att förbli.

Den ger mig dubbla känslor. Känslor som är varandras motsatser. Som natt och dag.

Frågan som ställs i låten behöver du tyvärr ej längre svara på. För alla vet redan var du sover. Och där kommer du att sova vidare i trygghet i all evighet.

”Where you gonna sleep tonight?”

Sofia Åsberg, Mp2b